Ronja -

summary

Nu har jag hunnit sova lite. Vilken himlarns vecka det blev med vännerna från tyskland. Det är både skönt och sorligligt att de är borta. Fast mest skönt nu när jag har känt efter. Jag har fått tillbaka min säng, och jag behöver inte vara nån lekledare längre.

Helgen var trevlans. Fredagen ägnade jag tillsammans med Elli i min soffa, jag var så otroligt trött. Vi tittade på världens knäppaste program. På lördagsmorgonen var det dags för utvecklingtsamtal med Larsa, mycket givande och utvecklande. Senare på kvällen var det party hos Mickan, jag tjatade på honom tills han gick med på det, tur var väl det för det var faktiskt väldigt roligt. tack för det bästisfestisen.
Dagen efter, var verkligen en dagenefterdag, ursch vad trött jag var, men det hindrade inte mig och Flisan från att sätta oss på ett pendeltåg och åka upp till stockholm för att ta lite bilder. Tur att det finns smink, för mina svarta ögon var inte att leka med.

Reunion uf i mitt hjärta (L)

2007-01-30 @ 22:13:10 Permalink Verkligheten Kommentarer (0) Trackbacks ()

fan

Jag orkar inte längre, jag vill bara sova

2007-01-24 @ 16:38:39 Permalink Verkligheten Kommentarer (1) Trackbacks ()

god natt

Schemat för helgen har varit fullspeckat. Först innebandymatch, sen Stockholm, bio, snöbollskrig, filmkväll, skridskoåkning som blev inställd, pannkakor hos daniel, fika på stan, bowling.. och sen fick jag andas ut lite. Jag är riktigt sjuk nu faktiskt. Förutom matchen så var nog ett snöbollskrig det jag behövde allra minst just nu. Imorgon är det skola igen.. jaa undra vart den här veckan ska sluta, sjukhuset kanske höhö, jag är skittrött!!

2007-01-21 @ 22:44:37 Permalink Verkligheten Kommentarer (5) Trackbacks ()

sick

Jahaja, läget är inte så värst bra. Första gången jag lämnar sängen idag, och klockan är 21:11.. Jag har nog aldrig någonsin sett på så mycket skräpprogram på en och samma dag tidigare. Natten var konstig, jag skakade av feber och frös och svettades om vartannat. Jag som skulle åka skridskor idag! och ha drama, och rättskunskap.
Anledningen till att jag överhuvudtaget slet mig upp från min säng var pga att jag var tvungen att skicka ett mail till min käre vän Ann-Kris som faktiskt kommer imorgon. Jag ser fram emot det sååååååå mycket...

2007-01-18 @ 21:15:41 Permalink Verkligheten Kommentarer (0) Trackbacks ()

Spöklik

Sömnlös natt igen.. Jag försöker verkligen sova, men det går bara inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Nu har jag blivit sjuk också, säkert på grund av att jag inte sover.
Idag hade vi prov, jag vet inte hur det gick. När jag satt där och skrev kändes det inte var jag, det känndes som att jag satt brevid och såg på, jag minns inte äns vad jag skrev.. någonting om nyheter. Jag känner mig som ett genomskinligt spöke! Jag som hade sett fram emot att träna idag, men nu går det ju inte.

Roger, jag vet att du alltid är här och tjuvgluttar så jag kan ju skriva här att jag inte kan komma på träningen idag. Fast det är ju alltid trevligt att få ett sms, så det är bäst att jag slänger iväg ett till dig.

2007-01-17 @ 15:39:24 Permalink Verkligheten Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hero

Har jag någon hjälte? Ja det har jag, inte bara en jag har flera stycken. Ingen med stora muskler och övernaturliga krafter, de är alla vanliga människor precis som du och jag. Mina hjältar består av mina vänner, de som alltid finns vid min sida och stöttar mig i svåra situationer, de som känner med mig, och de som gläds för min skull. Vänner blomstrar ut som de vackraste blommor när man behöver dem. De är som bäst, när jag själv känner mig sämst. Det är när jag möter motgångarna här i livet som jag behöver mina hjältar som mest, och det är då jag uppskattar att dem alltid finns där.

2007-01-15 @ 13:08:13 Permalink Verkligheten Kommentarer (2) Trackbacks ()

Det finns dunkla rum

Jaha så var det söndag igen, dagen man hela veckan längtar efter och ser fram emot, wohoo! Jag borde ha studerat hela dagen, eller i alla fall lite, men istället sov jag och tittade på film med min käre kusin. Ibland känns det som att jag är back on track igen, men när jag råkar tänka efter inser jag hur dåligt jag faktiskt mår. Så jag försöker oftast låta bli att tänka efter.

Patricia min ängel, jag älskar dig

2007-01-14 @ 20:23:26 Permalink Verkligheten Kommentarer (1) Trackbacks ()

Äntligen

Hej käraste blogg.
Idag tänkte jag att jag inte skulle låta som ett självmordspsyko. Det bara blir så, jag är hemskt ledsen över det, och jag förstår att ingen vill läsa det jag skriver. Men de enda gångerna jag brukar skriva blogg är jag deppig och ganska sjuk i huvudet.
Men idag känns livet faktiskt helt okej. Inte för att det har hänt någonting speciellt. Min dag började som vanligt med att jag snoozade för länge och blir tvungen att äta frukost samtidigt som jag klädde på mig. Sedan sprang jag iväg till tåget. På vägen dit träffade jag Johanna och Daniel. Daniel såg rädd ut och hälsade inte. Jag fick senare reda på att han har drömt en mardröm om mig, att jag följde efter honom en hel dag och nöp honom i rumpa. Ganska sjukt, men han är ju ganska sjuk...
Jag hade bara en lektion, plus lite ekonomi men vi lämnade bara tillbaka böckerna så den räknas knappt. Tågen strulade jätte mycket så det va nästan omöjligt att komma hem, men jag och Felicia åkte in till the big city södertälje och handlade lite. Jag shoppade loss på apoteket, det var en ny upplevelse som jag tidigare aldrig har provat. Nu sitter jag här och är jätte nyfiken på om jag är ett steg närmare att förlora vadet om körkort.

Skit också! det här inlägget blev ju 100 gånger mer ointressant än något jag någonsin har skrivit, men men skyll dig själv om du läser :)

Jag gick in i väggen idag förresten, det var ganska pinsamt.

2007-01-11 @ 18:04:25 Permalink Verkligheten Kommentarer (2) Trackbacks ()

Time stands still

Jag hade bestämt mig för att det här året skulle bli någonting, jag tänkte lägga allt bakom mig och försökta börja om och leva. Just nu är jag i en riktig deppsvacka, jag gör absolut ingenting. Jag sitter hemma och tänker på dig, hur hade det vart om du var här nu? vad hade du sagt om det här? hur hade vi gjort med det här?... Jag känner mig så otroligt förvirrad och besviken. Jag är så trött på allt, iklusive mig själv. Tyvärr kan jag inte fly från mig själv, inte allt heller för den delen, men jag önskar att jag kunde. Jag hatar mig själv för att jag inte kan gå vidare, det skadar mig bara.. Snälla, rädda mig

2007-01-05 @ 23:56:11 Permalink Verkligheten Kommentarer (1) Trackbacks ()

2006

Jaha så va de året slut, så kan det gå

2007-01-01 @ 20:58:17 Permalink Verkligheten Kommentarer (2) Trackbacks ()