Ronja

Ellan säger:

varför är alla bra? och varför finns inte danny i år?

Ronja säger:

jadu jag vet inte, det finns inte mycket ögongodis direkt

Ronja säger:

jag vill ha Månsan

Ellan säger:

vet du vad jag misstänker

Ellan säger:

att ALLA killar som är snygga och goa är slut

Ellan säger:

godispåsen har bara kvar dom som är mindre goa

Ellan säger:

och dom vill man inte ha när man vet att det finns goare

Ronja säger:

jävligt djupt sagt

Ronja säger:

men jag har ändå ett litet hopp om att godispåsen ska fyllas på, klart det finns goingar.

Läget är under kontroll. Föregående vecka kände jag mig som en riktig pmskärring som klagade, gnälde och fick hysteriska utbrott för minsta lilla motgång. En såndan människa vill man väl inte vara heller.
Årets Stardag var den första som jag faktiskt fått ut någonting av. S05 iklädda vackra hårband körde över allt som heter natur. Tyvärr vägrade skolan gå med på att S05 skulle bilda ett eget lag, så vi var tvugna att splittra upp oss. Men det var ju bara positivt. Jag tog iniative och lärde mig namnet på säkert 10 nya människor. Mycket trevligt. Något som däremot var mindra trevligt var att jag fastnade i ett träd, eller fastnade och fastnade gjorde jag kanske inte. Jag skulle vara en hyvens kompis och ställa upp för laget, så jag klättrade upp på Andreas axlar för att plocka ned en pil som han kastat högt upp i trädet. Problemet var bara att han gick därifrån när jag hänge kvar. Det kallar jag riktig kompis! Vi fick i alla fall stilpoäng för underhållning. Dock vann vi inte tävlingarna.

Helgen var trevlig. På fredagen befann jag mig ute på landet, närmare bestämt Skilleby. Där firades Sölves/Annas/Igors, eftersom de mycket nyligen fyllt 18. Det var mysigt, god mat och trevlig sällskap. Sedan bar det av mot Södertälje, och Tk med bussen. Mitt livs kanske värsta bussresa, men jag överlevde. Det tackar jag Gud för. Jag mötte även en lite överförfriskad vän på bussen. Tk var ingen höjdare, så folk droppade av ganska snabbt. Jag hade trevligt sällskap hela kvällen, trots att sällskapet i viss mån var lite frånvarande. Jag hade även äran att möta både Morotsmannen och den okända killen som pratar med sig själv. Spännande upplevelse.
Det framstod ett problem när kvällens bravader var överstökade. Jag hade tappat bort Ellan. Eftersom hon lämnat sin telefonen hemma och mitt batteri var slut hade vi lite svårt att nå varandra. Därför ringde vi båda till papsi som fick vara en mellanhand. Tillslut fann vi varandra hemma hos Kerstin.
På lördagen vaknade jag av ett härligt slag i ansiktet från min sängkompis, tack. Vi åt lite frulls, sedan var det dags att åka iväg och spela en härlig träningsmatch mot Strängnäs. Jag var såååå taggad. Allt slutade i alla fall väl. Vi vann med 12-1 mot ett lag som spelar i en division högre än oss. Över förväntan, Kolpenäs är obesegrade på försäsongen! Jag gjorde en helt okej match trots allt.
Framåt kvällen åkte jag till storstaden för att tillbringa en mysig filmkväll hemma hos en mysig människa. Vi bakade chokladbollar, det var i alla fall vad det skulle föreställa. Istället blev det oboybollar, i brist på kakao. Dom smakade inte okej, tur att det fanns glass. Det blev en sen kväll. Vilket ledde till en sen söndagsmorgon. Jag gjorde inget vettigt på hela dagen, tittade på lite Idolrepris och satt vid min kära dator.

Imorgon har jag prov i Organisation och ledarskap, vilket jag inte ser fram emot. Jag borde verkligen återvända till pluggandet. Vi ska även gå en mil imorgon på vår "hälsodag". Vi får väl se hur det blir med den saken.

Det har varit en ovanligt bra dag för att vara måndag. Lars lektioner var inte lika tunga som vanligt, eller så var jag helt enkelt mer motiverad än jag varit hittils. En annan lustig sak var att vi kom i på den fantastiska idén om att göra små fina huvudbonader, vilka ska klä S05 imorgon då det är den efterlängtade S:taR-dagen. Vi taggade till riktigt ordentligt faktiskt. Dock tror jag inte att samma glöd kommer finnas imorgon när vi springer runt i den kalla skogen och leker lekar.
Helgen har varit helt okej. Jag tillbringade den i den vackra staden Göteborg. Min lilla kusin fyllde år så familjen bestämde sig för att göra ett besök. Jag byggde lego, ritade flygplan och läste sagor, bla Byggare Bob. Väldigt händig kille det där. Jag lyckades även hinna med en shoppingtur med min andra kusin. Det var bra gjort, jag hittade nämligen en hel del behövliga prylar, framförallt jeans. Mycket efterlängtat!

Sms terror:
Vän 1: Vän 2 är på tk, jag kan hålla ett öga på honom om du vill ;)
Vän 2: Nu ser jag vän 1 på tk.
Jag: Har ni hälsat på varandra?
Vän 2: Nej, eller om en nick på avstånd räknas?

Nu framåt kvällen skjönk mitt humör drastist, jag har ännu inte riktigt kommit fram till orsaken men jag anar att det är för att jag tänker lite för mycket. Jag grubblar alltid på sånt som redan hänt och vad som skulle hänt om det aldrig hänt. Jag vet inte vad jag känner för någonting just nu. Jag är mest förvirrad och besviken på att det där lilla extra kommer till mig, sådant som får skallen att snurra på för fullt. Jag väntar på att du ska visa mig nått stort.
 

Dagarna seglar förbi. Helgen var väldigt lyckad, tack för den tjejer. Jag tror bestämt att det var den roligaste utgången på väldigt länge. Kvällen avslutades även väldigt bra men snabbmakaroner i ett främmande kök.
Om jag ska nämna någonting om matchen i lördags, så tycker jag att vi var helt okej. Det var ringrostigt men bra kämpat. Jag har nu börjat använda mina nya/gamla/oanvända Kempa skor från Time out (Absolut världens bästa butik!), det kändes helt okej. Dock vågade jag knappt springa första halvtimmen. Jag har inga goda minnen av dessa skor. Men nu har ju Pierre investerat i ett par likadana så jag tänkte, äsch ge dom en chans, och så gjorde jag det!
Jag är lite splittrar i hur jag ska känna inför nyheten. Det enda jag vet är att jag inte tänker ge mitt support, jag ger upp här och nu. Man ska vara försiktig med kärlek, det bör du veta. På tal om kärlek så såg jag mitt ex idag igen, på tv. Det är rätt lustigt att se honom där, hade nästan glömt hur han såg ut. Men han ser bra ut. Damn!
Det finns så mycket man kan tänka tillbaka till, men varför grubbla? Det enda jag vill är att vänta in samtiden, visa mig mirakel!

Joakim Berg, jag älskar dig!

åsa säger:

Hejsan Jenny, såg nu att det finns platser till Brakel, jag och Ronja undrar om det finns två kvar för oss?

MVH Åsa Wassberg S05

HAHAHAHAAHAHA, varför? Hur kan jag gå med på Åsas dumma idéer en gång till?