Ronja

Hur är det möjligt att jag blivit så otroligt omotiverad till i stort sett allting? 

Av någon konstig anledning vaknade jag på helt fel ställe i min säng. Jag hade under natten förflyttat både mig själv och kudden till änden av sängen. Jag hade till och med vänt täcket åt rätt håll, ni vet så att man inte får innetäcket i ansiktet. Jag undrar om det är någon slags protest ifrån mig kropp mot att sova ensam. Det finns på tok för mycket plats i min säng när det inte ligger någon bredvid, så man kan hitta på lite vad som helst. Pyjamasparty någon?

Annars har dagen flytit på relativt smärtfritt om man bortser ifrån;
- Jag var i skolan två timmar innan vi började, jag hade glömt bort att vi hade extra sovis.
- Jag har en lila tå.
- Alla datorer var emot mig och jag trodde för en sekund att min och Felicias rapport om Israel var bortblåst.
- Min väska luktar fisk (?) Helt stört, jag har inte haft någon fisk där på senaste tiden.
- Lagat en tand, med bedövning som inte började verka förrän jag gick därifrån (den sitter fortfarande i, så jag får inte äta!)
- Det SNÖAR!


En bra sak är i alla fall att jag har bestämt hur min balklänning ska se ut. Jag har även bestämt mig för att behålla håret långt tills efter balen. (Nörd) Sen ska det bort, så förhoppningsvis blir det en korthårig Ronja på studenten... Ofta man skriver det här i sin blogg om man inte heter Kerstin. Äääh, Peace out.

Helt plötsligt finns du inte här längre och jag vet inte hur jag ska hantera saker och ting. Om jag fortsätter att gråta kommer jag vara uttorkad innan kvällen är slut. Kanske var vi inte rätt, men just i detta ögonblick var allt rätt, varenda sekund jag spenderat med dig känns just nu underbar och jag ångrar ingenting. Vi finner en väg att gå så småningom. Superman.