Jag är rädd att man glömmer allt, som vi glömde att vi älskade varandra
Det har varit en ovanligt bra dag för att vara måndag. Lars lektioner var inte lika tunga som vanligt, eller så var jag helt enkelt mer motiverad än jag varit hittils. En annan lustig sak var att vi kom i på den fantastiska idén om att göra små fina huvudbonader, vilka ska klä S05 imorgon då det är den efterlängtade S:taR-dagen. Vi taggade till riktigt ordentligt faktiskt. Dock tror jag inte att samma glöd kommer finnas imorgon när vi springer runt i den kalla skogen och leker lekar.
Helgen har varit helt okej. Jag tillbringade den i den vackra staden Göteborg. Min lilla kusin fyllde år så familjen bestämde sig för att göra ett besök. Jag byggde lego, ritade flygplan och läste sagor, bla Byggare Bob. Väldigt händig kille det där. Jag lyckades även hinna med en shoppingtur med min andra kusin. Det var bra gjort, jag hittade nämligen en hel del behövliga prylar, framförallt jeans. Mycket efterlängtat!
Sms terror:
Vän 1: Vän 2 är på tk, jag kan hålla ett öga på honom om du vill ;)
Vän 2: Nu ser jag vän 1 på tk.
Jag: Har ni hälsat på varandra?
Vän 2: Nej, eller om en nick på avstånd räknas?
Nu framåt kvällen skjönk mitt humör drastist, jag har ännu inte riktigt kommit fram till orsaken men jag anar att det är för att jag tänker lite för mycket. Jag grubblar alltid på sånt som redan hänt och vad som skulle hänt om det aldrig hänt. Jag vet inte vad jag känner för någonting just nu. Jag är mest förvirrad och besviken på att det där lilla extra kommer till mig, sådant som får skallen att snurra på för fullt. Jag väntar på att du ska visa mig nått stort.