Ronja

För tillfället är min största hobby att komma ikapp alla tv-serier som har gått på kanal fem. Jag märker verkligen hur mycket jag har missat innan vi i vårt hus bestämde oss för att investera i en till kanal. Jag har ansträngt mig för att ta igen, och jag har hunnit med en hel del på sista tiden. Jag har betat av alla fyra säsongerna av OC inom en månad, alltså ungefär en säsong i veckan. Jag har sett första säsongen av Desperate housewifes. Väldigt speciell serie, därför blev det bara en säsong... än så länge. Greys Anatomy säsong 1,2,3 och 4. Jag har även hunnit med en hel del avsnitt av Vänner, vilket beror på alla repriser som går ungefär varje dag. Mitt senaste projekt är att hamna i fas med Gossip Girl. Igår tittade jag 11 avsnitt i streck, jag är på god väg.

Fritid. Jag har helt klart för mycket av den just nu. Jag är inne i en av de där perioderna då allting känns hyffsat meningslöst och när jag helst vill spola fram i tiden för att se allt det storslagna som väntar mig? Så länge känns det rätt behagligt att drömma sig bort och leva någon annans liv. Så jag ser inte mitt tvtittande som ett stort problem. Trots att det kanske är det.

Jag tittade alldeles nyss igenom skickade sms från min telefon och hittade en del spännande från i Lördags. Här är tre smakprov:

"Dörrmatta it is! Jag ska slicka på många dörrmattor ikväll, det känns som en sån kväll!"

"Du glömmer visst bort att svara på mina mess. Jag ska förtränga det med molekyföreningar. Risken finns att saker spårar ikväll om du inte svarar älskling."

"Var inte orolig jag är inte ensam, kommer inte hem, hamnade fel."

Lördagen var hård.

Här om dagen var jag ute på en promenad med min kära mor. På vår gata finns det sex stycken A-brunnar och jag har en skada från när jag var liten och tror fortfarande att det är förbjudet att trampa på dessa brunnar. Det jag inte visste var att även mamma är drabbad. Det första paret av brunnar vi passerade lyckades vi ganska lätt undvika att stampa ner foten på. Vi delade upp oss och gick på varsin sida om dom (alltså ungefär två meter ifrån varandra). Jag antog att det bara var av en ren slump detta skedde. Men när det sedan hände en gång till cirka 15 meter fram började jag ana hennes skräck för astma, ellergi, arbetslöshet och analsex. När vi har vandrat hela gatan ner och möts av de sista brunnarna, händer någonting märkligt. Mamma hoppar över A-brunnen!
Jag hade ingen aning om att A-brunnsskräcken var ärftlig, känns rätt obehagligt. Jag hoppas att mina barn kommer lindrig undan.

Här om dagen fick mitt hus oväntat (från min sida) besök av Pierre. Väldigt trevligt. Han berättade om en ny hobby han har gått och skaffat sig. Nämligen att sms till 118100, svar på allt. Han har dock begränsat användandet då han insett att det kostar 18 kr/sms.  Men för att visa mig hur roligt det var skickade han iväg ett sms. Frågan löd:" Vem är Ronja Olsson?" Efter cirka tre minuter kommer ett svar.

"118100 tror att Ronja Olsson är en snäll och söt tjej. Vi tror att hon gillar att bada i jordgubbssaft och att tävla i kast med litet kylskåp. "

Det är verkligen helt fantastiskt vad snabbt den tekniska utvecklingen sker, man kan numera ta reda på vad som helst på endast tre minuter. Känns skönt att äntligen ha fått lite perspektiv på livet. Och människor som försöker lista ut vem dem är.. Nu är det otroligt enkelt att skicka i väg ett sms för 18 kr och vips har du funnit dig själv.
Pierre rådde mig till att inte börja sms:a. Han varnade för en beroendeframkallad effekt.

Helgen spenderades i Glada Hudik. Jag och Åsa kände att vi behövde lite luftombyte så vi tog bilen och brummade upp till hennes stuga. Det var lugnt. Lite för lugnt nästan. Jag tror helt enkelt inte att jag kan njuta av lugnet. Jag är en rastlös människa. Och ganska ofokuserad. Kolibrihjärna? Jag förlorade en avslappningstävling idag på Tekniska museet (vilken i och för sig utkämpades mot en väldigt stillsam och smått disträ person). Men i vilket fall förlorade jag och det bevisar att min starka sida inte är att koppla bort och bara känna ro. Jag tror att någon form av ljusterapi skulle lugna ner mig.

Det är mycket möjligt att jag har blivit mörkrädd. Helt omedvetet tänder jag varenda lampa som kommer i min väg. Det är först när jag måste gå runt i hela huset och släcka dom som jag upptäcker hur många lampor som lyser. Detta har inte varit något större problem tidigare, men nu börjar det spåra ur lite. Jag tänder lampor i sömnen. Jag vaknar flera gånger per natt av att min sänglampa lyser mig rakt i ögonen. Detta är inte normalt betende.

Inte för att jag direkt utmärker mig för att ha ett normalt betende under nattetid. Jag har börjar leka med vatten i sömnen den senaste tiden också. Det kan sluta riktigt illa, och riktigt blött. Jag har en så bra historia jag skulle kunna lägga ut här nu. Men det känns lite för personligt, och jag vill inte att de involverade personerna ska behöva generas. Blött var det i alla fall. Alla ni som känner till historien kan ju fnissa lite för er själva nu, det tycker jag att den är värd.

Mamma tror att jag är stressad. Det stämmer nog. Jag menar, jag måste ju hinna komma på vad meningen med livet är innan jag dör. Och enligt 1000apors horoskop ska jag dö igen, den här veckan. Inte för att det är så värst mycket att lita på. Men man vet aldrig.