När ingen ser

Det är mycket möjligt att jag har blivit mörkrädd. Helt omedvetet tänder jag varenda lampa som kommer i min väg. Det är först när jag måste gå runt i hela huset och släcka dom som jag upptäcker hur många lampor som lyser. Detta har inte varit något större problem tidigare, men nu börjar det spåra ur lite. Jag tänder lampor i sömnen. Jag vaknar flera gånger per natt av att min sänglampa lyser mig rakt i ögonen. Detta är inte normalt betende.

Inte för att jag direkt utmärker mig för att ha ett normalt betende under nattetid. Jag har börjar leka med vatten i sömnen den senaste tiden också. Det kan sluta riktigt illa, och riktigt blött. Jag har en så bra historia jag skulle kunna lägga ut här nu. Men det känns lite för personligt, och jag vill inte att de involverade personerna ska behöva generas. Blött var det i alla fall. Alla ni som känner till historien kan ju fnissa lite för er själva nu, det tycker jag att den är värd.

Mamma tror att jag är stressad. Det stämmer nog. Jag menar, jag måste ju hinna komma på vad meningen med livet är innan jag dör. Och enligt 1000apors horoskop ska jag dö igen, den här veckan. Inte för att det är så värst mycket att lita på. Men man vet aldrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback